Isborr för pimpelfiske
Du står på isen med vantarna av, veven i handen och en idé om var fisken borde stå. Borren tar emot, skär igenom, och ur hålet kommer först isgröt och sedan svart vatten. Nu har du en cirkel att få upp en levande, rusande regnbåge genom. Är cirkeln för trång vänds fisken i kanten, kroken släpper och du står med en slak lina och ett minne.
Det som avgör är diameter, vev mot el, skär, hur du borrar och varför isskopan hör till samma grepp. Om isen bär ligger under säker is. Pika först. Ett stort hål på tunn is är inte säkrare fiske. Vi bedömer inte isläget.
Diameter
På put and take siktar du på ädelfisk, inte på småabborre. Abborren kommer upp som en pinne. En regnbåge kommer upp som en böjd fjäder: den skakar, den vägrar, den tar sidled i hålet. Finns det grov fisk i dammen är diametern skillnaden mellan landning och lossning mot iskanten. Hålet är en begränsning du inte kan anpassa i efterhand.
Cirka 110 millimeter är abborrens och tävlingsfiskarens hål. Det är lättborrat och ger många hål på kort tid, men det är för trångt när en stark fisk ska vändas. Du ska inte köpa det för att det är vanligt om du fiskar regnbåge.
Cirka 125–130 millimeter är kompromissen, allroundborren. Många vevar den hela vintern. Den tar fisk kring kilot om du är lugn i drillningen och fisken går snyggt, men den ger dig mindre att arbeta med den dagen en tvåkilos kommer sidledes.
Cirka 150 millimeter är den diameter du ska utgå från om du köper ett borr till regnbåge och röding. Hålet är stort nog att vända fisk i, och fortfarande vevbart för de flesta. Det är också den storlek många färdiga isfiskepaket lägger i väskan, av just det skälet: ädelfisk, inte tävlingsabborre.
Cirka 200 millimeter är grovfiskens hål. Det är tungt och långsamt, och det du vill ha när anläggningen sätter ut fisk som inte ryms i ett decimeterhål. På en liten damm med promenad från bilen är det extra vikt. På tjock norrlandsis där du borrar många hål är det elborrets jobb. Ännu större diametrar hör till ismete efter gädda mer än till pimpel i put and take.
Större hål tar längre tid. Därför betyder vassa skär mer än att jaga den yttersta diametern du inte orkar använda. Ett slött 200-borr är sämre än ett vasst 150: du sliter, hålet blir en tratt, och du slutar borra om.
Vev, el och kyla
Ett handvevat borr räcker för de flesta put and take-pass. Parkeringen är nära, isen är sällan metertjock, och du borrar tre till åtta hål, inte trettio. Vev startar i tjugo minus, väger mindre i packningen och är tyst, vilket spelar roll när du inte vill trampa runt som en traktor över en liten damm. Den kräver inget batteri som dör när du behöver det.
Elborr med batteri lönar sig när isen är tjock, när du söker fisk genom att borra om, eller när knäna och axlarna inte ska veva 150 millimeter genom femtio centimeter is. Nackdelen är vikt, pris och kyla. Litium vill vara varmt. Förvara batteriet i innerfickan, byt vid hålet och räkna med att kapaciteten sjunker till hälften en kall förmiddag. Ta extra batteri, eller vev som reserv, och låt inte borren ligga med batteriet i på isen medan du pimplar.
En skruvdragare med adaptersats är ett mellanting en del tar till. Den väger mindre än ett komplett elborr, men dragen är sällan gjorda för is och kyla. Om du går den vägen: extra batteri mot kroppen, och vevhandtag så att du inte blir stående med ett dött verktyg.
Borr med ställbar längd på skaftet är inte prydnad. Kort när du borrar på knä i början av säsongen, längre när isen vuxit och du står. Spirallängden måste räcka genom isen plus lite till, annars står du och maler med veven i magen mot isen. På tidig is är det sällan ett problem. I mars, när isen är tjock, är det hela skillnaden.
Skär
Skären är borrets hela poäng. Nya skär skär. Gamla maler, hoppar och river upp hålet till en tratt. Byt eller slipa när du känner att du tar i mer än isen ger. Det märks: veven blir tung, borren vandrar, och du svettas i stillasittande kyla. Då är det skären, inte dålig is.
Borra inte i botten. Grus och sten tar eggarna på ett ögonblick, särskilt i grunda put and take-dammar där isen kan ligga över en halv meter vatten och sedan lera. Känn efter när borren går genom och vattnet sprutar. Då är du färdig. Tvinga inte vidare för att vara säker. Du är redan genom. Resten är botten.
Skyddet ska sitta på skären när borren ligger i hinken eller pulkan. Ett oskyddat borr i en stolryggsäck skär både tyg och vad som råkar vara fingrar. Torka skären efter passet så att de inte rostblommar i väskan. Salt från vägar och smältvatten gör samma sak om du lastar i bilen med våta skär mot golvet.
Så borrar du ett hål du kan fiska i
Pika vägen ut, inte tre slag vid stranden och sedan promenad. När du valt plats: rent underlag så att spiralen inte tar snö och grus, stadigt grepp, lodrätt. Låt borren arbeta. Tryck inte som om du skulle slå i en spik. Vassa skär drar sig ner. Lutande hål ger en oval som fisken fastnar i och som du trampar i kanten på.
När vattnet kommer vevar du upp, lyfter borren rakt och öser med isskopan. Hålet är inte fiskklart förrän du ser svart vatten och en ren kant. Isgröten som ligger kvar fryser till en skorpa över linan. Sitt inte med fötterna i kanten. Lämna en tydlig ring så att du ser hålet när snön driver. På blankis är kanten svår att se. En liten hög med isgröt bredvid hålet, inte i det, räcker som markering.
Flera hål slår ett stilla. Regnbåge flyttar sig. Du ska kunna borra om utan att det känns som ett träningspass. Det är därför vassa skär och rätt diameter hör ihop med hur du fiskar, inte bara med hur du landar. Ett för stort, slött borr gör att du stannar på fel plats av trötthet.
Isskopan hör till borren
Kalla den sked om du vill. Utan den är hålet ett slaskhål. Välj skopa som går ner i just din diameter. En bred skopa i ett litet hål kommer inte ner. Kort skaft du håller med vante. Ös mot vinden så att inte gröten blåser tillbaka. När du pimplar och det snöar öser du igen, annars växer hålet igen uppifrån. När det är kallt öser du innan linan går ner, och igen när isen bildar en hinna i kanten.
Packningen runt borren – spö, dubbar, hink, skopa – ligger under pimpelutrustning. Första passet under första pimpelturen.
Vanliga frågor
Hur stor isborr ska jag ha till regnbåge?
Som utgångspunkt 150 millimeter. 110 millimeter är gjort för småabborre och blir trångt när en stark regnbåge ska vändas upp. Finns det riktigt stor fisk i vattnet är 200 millimeter säkrare. 130 millimeter är en kompromiss som går, men ger mindre marginal.
Vevborr eller elborr?
Vev räcker på de flesta put and take-dammar: tyst, startar i kyla, lätt att bära. El går fortare i tjock is och när du borrar många hål. Batterier dör i kyla – ha extra mot kroppen, eller räkna med att veva hem.
Kan jag borra mig till säker is?
Nej. Borren tar dig genom isen, den säger inte att den bär. Pika först. Bedömningen ligger under säker is. Vi bedömer inte isläget för något vatten.
Varför ska jag ösa hålet?
Isgröt fyller hålet med en gång. Utan isskopa ser du inte linan, linan fryser fast och du trampar i kanten. Skopan hör till borren, inte till lyxen.
Hur håller jag skären vassa?
Borra inte i grus, sten eller botten. Torka skären, sätt skyddet på och slipa eller byt när borren maler i stället för att skära. Ett slött borr hoppar och är tungt att hålla i.