Linor och tafsar för put and take
Linan är din direkta kontakt med fisken, och oftare än man tror den svagaste länken. För put and take behöver du bara hålla reda på tre saker: huvudlinan på rullen, tafsen närmast betet, och för flugfiske den särskilda fluglinan.
Huvudlina
Två sorter dominerar. Monofilament är billig, lite töjbar och förlåtande, ett bra allroundval för spinn och mete. Flätlinje är tunn och sträckfri med hög känsla, vilket gör att du känner även små hugg, men den kombineras oftast med en tafs. Välj tunn lina för normalstor utsatt fisk, och gå upp något i grovlek först om vattnet är känt för riktigt stora fiskar. Onödigt grov lina skrämmer skygg fisk och försämrar kastet.
Tafs
Närmast betet vill du gärna ha en fluorocarbontafs. Den är mindre synlig i vattnet och skyddar huvudlinan mot nötning, vilket är särskilt värdefullt i klart vatten och på fisk som stått länge.
Fluglina
Flugfiske använder en helt egen sorts lina. Här är det den tjocka, tyngdbärande fluglinan som lastar spöet, medan en tunn tippet sitter närmast flugan. Klassen ska matcha både spö och rulle.
Sköt linan
Linan slits mest närmast betet, av kast, fiskens tänder och nötning mot botten. Vänj dig vid att klippa av och knyta om med jämna mellanrum, särskilt efter en landad fisk. Lär dig ett par pålitliga knopar och fukta dem alltid innan du drar åt. Hela sortimentet finns under utrustning.
Vanliga frågor
Vilken lina ska jag ha till put and take?
Tunn monofilament eller flätlinje som huvudlina, gärna med en fluorocarbontafs i klart vatten. Anpassa grovleken efter fisken – klenare för normalfisk, grövre om vattnet ger stora fiskar.
Behöver jag tafs?
En fluorocarbontafs är mindre synlig och ett bra skydd närmast betet, särskilt i klart vatten och på skygg fisk. Den skonar också huvudlinan mot nötning.
Hur ofta ska jag byta lina?
Klipp och knyt om närmast betet ofta, särskilt efter en fisk, eftersom linan slits mest där. Hela huvudlinan behöver bytas mer sällan, när den känns sträv eller minnesformad.